Inom elitidrotten är det träning, träning, träning, träning, match. Träning, träning, träning, träning, match. Minoriteten av all tid läggs på skarpt genomförande, medan vi som befinner oss i näringslivet tror att vi kan spela match hela tiden, att vi kan briljera utan att träna något alls. Idrottsmän eller idrottslag har tränare och coacher, som hjälper dem att bli bättre, oavsett hur bra de än är. Inom näringslivet är det väldigt många av oss som "ska klara oss på egen hand" – antingen för att vi själva inte inser behovet av träning och stöd eller för att det kanske saknas budget till det. Jag tror att många av oss skulle prestera klart bättre om vi fick en "tränare". Vad tror du?
Under våra första 20 år i livet, går vi i skolan för att skaffa oss en utbildning. Därefter handlar livet om att jobba och skaffa sig arbetslivserfarenhet. Under skoltiden lär vi oss grunder för livet som vi sedan skall tillämpa när vi kommer ut i arbetslivet. Frågan om detta synsätt är tillräckligt för att möta de krav som kommer i den tid vi lever i idag och imorgon? Jag kan uppleva att alldeles för många avslutar sin inlärning i livet för tidigt. Allt för många tror att det räcker med att gå i skola de första åren i livet och sedan klarar man sig utan vidare. Vi lever i en värld som snurrar allt fortare, som ställer allt högre krav på omgivningen och som ger oss allt fler tekniska och organisatoriska utmaningar. Jag möter ibland traditionella organisationer med inställningen och attityden att vi behöver inga nya idéer, utan vi lagar och fixar sakerna när de är trasiga. Både du och jag vet att den sortens beteende inte kommer överleva speciellt länge om vi jämför med en högpresterande organisation där nya idéer välkomnas och prövas. I samma traditionella organisation kan jag tyvärr också se beteendemönster eller företagskultur där medarbetare ”straffas” för att de tar risker och försöker pröva nya saker, medan de som jobbar i en högpresterande organisation uppmanas pröva och ta risker och kanske till och med belönas för det.
Det finns många likheter mellan att vara ledare i en verksamhet och att vara elitidrottare. Som ledare har vi mycket att lära av idrotten. Det finns också en stor skillnad i hur idrottare och ledare i näringslivet prioriterar. Medan träning är basfundamentet i all idrott ser vi som ledare oftast inte vitsen i träningarna alls utan går direkt på match - och förväntar oss ändå minst medaljplats. Detta märks tydligt när ledare ska kommunicera och försöka övertyga. Jag stöter ofta på det här i möten med andra människor, t ex när de skall genomföra en workshop eller framföra något inför en grupp. Många, för att inte säga de flesta, tycker att det är så svårt att ta sig tid att träna. Det är så lätt att prioritera andra saker som ger mig ”tillåtelse” att strunta i förberedelserna. Jag har ju så mycket annat att göra, det finns inte tid…bortförklaringarna är många.
Men den där känslan av total seger och triumf - när du kände att du gjort något riktigt, riktigt bra - när fick du den? När du sköt från höften eller när du hade förberett dig till tänderna?
Känslan av att verkligen förbereda sig, leverera och sedan uppnå och överträffa det resultat man satt upp - den känslan är obeskrivlig. Men om den bara inträffar ibland, om ens då, ger du dig då möjlighet att komma dit?
"Men om du vill vinna en hel serie inom det du håller på med, då behöver du fokusera på dina förberedelser."
Visst kan man lyckas utan förberedelser. Visst kan man vinna en enstaka match. Men om du vill vinna en hel serie inom det du håller på med, då behöver du fokusera på dina förberedelser.
Tyvärr har en del en tendens att fastna i mönster av upprepning, dvs de skaffar sig inte så mycket arbetslivserfarenhet utan hamnar i upprepning. De gör samma sak år efter år. När jag t ex träffar en medarbetare som arbetat i en organisation i 15 år och påstår sig ha 15 års erfarenhet. När vi pratar lite mer kring det visar det sig, inte allt för sällan, att medarbetaren egentligen bara har två års erfarenhet och 13 år av upprepning. Medarbetaren har gjort samma sak år efter år. Tror du detta beteende kommer fungera i den tid vi går in i? Jag är inte säker på det.
Hur gör vi för att träna laget i näringslivet? Hur får man en kultur som präglas av lärande?
De organisationer som inte prioriterar den lärande organisationen kommer på sikt få svårt att hävda sig i den konkurrens som hårdnar alltmer. Att ha ett synsätt där vi tränar vår organisation innebär att vi måste våga se till våra tillkortakommanden och vad vi inte klarar av idag.
Vilken inställning och mindset hjälper oss att skapa den lärande organisationen? Jag tror på attityden ”det finns inga misstag, bara feedback”.
Jag är helt övertygad om att de som vill och vågar utveckla sig hela livet och regelbundet tränar på att bli bättre kommer vara segrare imorgon.
Utbildning kostar pengar – okunskap är ännu dyrare
Denna artikel har även publicerats i tidningen Äntligen Företag. Artikeln i Äntligen Företag hittar du här
In english